Oväntat hembunden med hjälp av flunsan tänker jag lite på Emily Brontë, igen, det görs filmer och biografier om denna geniförklarade unga dam som skrev en skandalomsusad och fantastisk bok Wuthering Heights.
Det slår mig att det finns en skillnad mellan mig och filmmakarna, biografmakarna och de som forskar kring henne.
Jag behöver inte säga vem Emily är, försöker bara sjunga hennes ord, möjligtvis speglar sångerna något om mig. Efter flera år med hennes texter i mitt system är hon mig fortfarande endast en förnimbar gestalt, där jag i blindo tar mig sakta fram i hennes tankar, hennes andes dimma med hjälp av hennes ord. Jag har ingen aning om vem hon var eller hur hon skulle kännas om jag mötte henne som reell person, om vi skulle klicka och känna flow ihop om det skulle skära sig och bli stelt. Jag behöver inte få fram sanningen om henne eller göra om hennes historia så att det passar filmens krav på form och innehåll. Jag bara sjunger hennes ord. Kan vara vanvördigt nog.
Emily skrev om sin passerade ungdom när hon var 20 år och jag skriver om den nu. Jag är trött och äldre, tappat intresset för att kämpa för flaggan högst uppe på kullen, putsa på en framgångssaga att berätta om mig själv. Mer tacksam att mitt mörker är mig mer känt nu, att jag har familj och får uppleva små vardagsmirakler. Men kanske är det flunsan, vet inte. Dock är musiken och sångmakandet den viktigaste kraften jag har. Och nog så plitar jag på orden och lägger ut dem, så visst finns en längtan att kommunicera.
I Emilys dikt “To The Blue Bell” – säger blomman till oss att inte sörja att den blommar kort tid: ”Glad I bloom and calm I fade, dews of heaven around me staid, mourner, mourner, dry thy tears, sorrow comes with lenghtened years—would I rather choose to die, in a winters stormy sky?”. Jag och vänner har ältat detta hur det är att åldras och vad som är viktigt då? Är värdighet, historien man har om ens erövringar eller närhet till livet viktigast? Är det att så länge som möjligt hålla sig fast vid ungdomens glädjeämnen? Detta att många av oss får leva nästan tredubbelt så länge som de under Emilys tid ger onekligen tankar om vad som är bäst.
Please enjoy the new single, released 11 nov, a poem by Emily Brontë set to music by Sofie Livebrant.
A Live Recording at the mythical place of Ponden Hall, UK. In the bedroom where supposedly Emily was inspired to write Wuthering Heights, and Cathy “the ghost” was clasping on the window.
Me and Hal Parfitt-Murray have done a wonderful trip to Emily Brontës hometown, Haworth in Great Britain, done some filming in the Brontë house, some musical recordings and wandered on the beautiful moors! A breathtaking experience! Warmest thanks to ”The Brontë Parsonage Museum” and to ”The Swedish Arts Grants Committee” for supporting the project. We hope to share some music and film with you, authumn 2022! Filming and pictures by Peter Wirén. For more pictures go to Gallery!
Im so grateful for all the nice reviews for the album! And happy to announce a concert 23/4 in Katarina Church 21:30, concert at the festival Intothewoods 18/7 19:00!
Music by Sofie Livebrant and Johan Lindström (track 4,8). Producer Johan Lindström. Arrangements by Johan Lindström. String arrangement by Hal Parfitt-Murray. Recorded at Studio Bruket by Johan Lindström and Anton Sundell. Additional recording by Archil Burchuladze in Tbilisi, Georgia Studio. Mixed by Johan Lindström. Mastered by Henrik Jonsson at Masters of Audio. Cover artwork by Jan Vertsberg. Cover design by Torbjörn Zetterberg. Label Rootsy Music. Thanks to Kulturrådet, mamma, Josefin De Gregorio och Nikke Ström.
2 DEC Malmö 20.00 – Folk och Rock – Svante Sjöblom and Hal Parfitt-Murray. Opening act Svante Sjöblom.
3 DEC Lundsbrunn 19:00 – Brunnskapellet – Dan Berglund, Hal Parfitt-Murray, Svante Sjöblom and an artexhibition inspired by Emily Brontë poems. Opening act Svante Sjöblom.
8 DEC 19:000 Stockholm -Allhelgonakyrkan – Johan Lindström , Dan Berglund, Amanda Oskarson, Sonja Agnelid. Linnea Lundgren with musicians are welcoming us with a first set!
We proudly announce the release of Emily Brontës’ poem “Deep Down In The Silent Grave” the 22 October on all platforms! Set to music by Sofie Livebrant Also video by Peter Wirén!
Single Release Day – “Shall Earth No More Inspire Thee” – A poem by Emily Brontë set to music by Sofie Livebrant, music production by Johan Lindström, cover art by Jan Vertsberg, layout Torbjörn Zetterberg, label Rootsy Music! Music movie teaser Peter Wirén. Single Release “Deep Deep Down In The Silent Grave” 22 October! Full Album release 3 December – “Weep The Time Away”
Release Concerts: ”Folk&Rock” Malmö 2 dec 19:00 w Svante Sjöblom. ”Brunnskapellet” i Lundsbrunn 3 dec 19:00 ”Allhelgonakyrkan” Stockholm den 8 dec 19:00
Sofie sings Emily Brontë poems on her forth coming album in December- Weep The Time Away – first single release will be in August – Shall Earth No More Inspire Thee!
no122 “Shall Earth no more inspire thee” av Emily Jane Brontë (1837)
Shall Earth no more inspire thee, Thou lonely dreamer now? Since passion may not fire thee Shall Nature cease to bow?
Thy mind is ever moving In regions dark to thee; Recall its useless roving - Come back and dwell with me -
I know my mountain breezes Enchant and sotthe thee still - I know my sunshine pleases Despite thy wayward will -
When day with evening blending Sinks from the summer sky, I’ve seen thy spirit bending In fond idolatry -
I’ve watched thee every hour - Iknow my mighty sway - I know my magic power To drive thy griefs away -
Few hearts to mortals given On earth so wildly pine Yet none would ask a Heaven More like this Earth than thine -
Then let my winds caress thee- Thy comrade let me be - Since nought beside can bless thee Return and dwell with me -