En ung tjej på facebook utbrast i sin tidslinje: “har levt i 21 år och trott att det heter Apotekarens julmust när det hette Apotekarnes, jag har levt i en lögn”. Själv trodde jag i 34 år att ishockeyspelarna spelade pucken hela matchen utan avbytare innan någon informerade mig om att de bytte varje minut. Känner igen tjejens känsla av chock. Vidare lärde jag mig förra veckan att mini-barn-gitarren ukulelen som finns på Jam och andra ställen är helt enkelt stämd som en gitarr men med de lägsta strängarna borta… Jag har knopat och tänkt och inte fått ihop hur man skulle spela på den under flera år…. Men ännu mer braskande är att det har gått över fyrtio år av mitt liv och jag har fortfarande inte fattat hur mitt liv skall levas! Jag spenderar en massa tid med oväsentligheter – städning, dramaqueen-attacker och vet nog lite… men GÖR inte vad som verkligen är meningsfyllt. Jag längtar efter leva fullt ut och dö med ett leende på läpparna. Men inget blir ju som man tänkt sig. Det har jag lärt mig…Jag önskar mig i julklapp att förstå hur jag skall leva mitt liv och klara av att vara kärleksfull mot mig, mina nästor och jorden. Klarade i alla fall av att göra ett hjärta i kaffet häromdagen. Känns bra.
I januari efter helgerna blir det en Bibliotekssväng igen tillsammans med Emily Dickinson-sånger och Henrik Cederblom – HENÅN, HÖGSBO, GAMLESTADEN(Göteborg) och KULTURHUSET (Stockholm). I Stockholm blir det med finbandet; Henrik Cederblom git, Johannes Lundberg bas och Filip Jers munspel. Sist vart det ett jvla ös på en båt i Göteborg! Längtar till sådan närvaro, för när jag spelar behöver jag inte tänka på hur jag skall leva mitt liv!
God glädje och juletid!