Jag har varit på bröllopsresa i det gamla svenskfästet S:t Petersburg, sett på målningar, krigsslag mellan de farliga svenskarna och de hjältemodiga ryssarna och druckit rysk champagne. Det var verkligen på tiden att se detta vårt grannland….Dock var det slående likt det man ser på Stockholms Nationalmuseum, det måste verkligen varit kontakt mellan platserna/konstnärerna/trenderna i vår svunna värld. Har sett många ryska kvinnor med skyhöga klackar, gigantiska svarta stuprör på väggarna, milsraka vägar och ätit fantastiska pannkakor med rom….förundrats över den raka stadsplaneringen tillsammans med de färgglada inslagen; sagokyrkorna och de turkosa husen, vild exotism, europeisk längtan och totalstyrning på samma gång. Och de vackra kvinnorna….my god, vilka ögon och drag…
Men jag har även stått i några oändliga, trötta köer vid in och utflygning ur landet. Har alltid undrat varför “de ryska” nästan alltid har en buttert sammanknipen mun och sällan bjuder på ett öppenhjärtligt leende, nu vet jag. Står man i meningslösa långa köer för å få en stämpel av en butter människa som suttit på sin bak i en grå, lysrörsmiljö hela dagen … och man måste stå där….för att sen gå vidare till en ny kö för en ny stämpel av en butter tjänsteman….osv….sen står också jag och stänger munnen, gråblek och uttråkad…och ja, det har väl hänt mer i vårt grannland än köer…men i alla fall. Sådana meningslösa, livsförnedrande “måsten” dödar vilken glädje som helst. Men som taxichauffören i Sverige sen sade till mig: “Du vet inte om de är ledsna, du kan inget om landet, du bara hälsar på, de kanske mår sk-tbra”. Sant….jag bara hittar på. (Jag berättar sagor, tro mig; J.Winterson).
Varje morgon på hotellet dansade jag till Ane Brun och Tonbruket, som alla morgnar, vilket var underbart. Dessa fantastiska musiker bär mig framåt var jag än befinner mig…tänk att vi kan ta med oss de vi älskar i telefonen….om och om igen uppleva den energi någon skapat…otroligt….
Nu hemma igen så skall jag fördjupa mig i det svenska…allt pekar åt att jag behöver gå mot den svenska traditionen….jag skall leta svenska diktare…sjunga på svenska i alla fall ibland och sen bränna en skiva på det om det går….shit, jag är så skraj, vi får se om jag överlever detta….men jag tror alltid att jag skall dö när det är något livskraftigt på gång…
Nastrovje….
