”Hur lever jag mitt liv egentligen? Varför kan jag inte leva i nuet?” är de teman som Sofie Livebrant, sångfångare från Stockholm arbetar med på debutalbumet; “From Here to Here”. (release den 14 april). Sofie Livebrant har sedan 9 års ålder spelat piano och gjort sånger. Hon har tonsatt texter av Dan Anderson, Emily Dickinson, Sylvia Plath, Charles Baudelaire och många andra. Hon vill bli kallad “kompostör”. Hon menar att musiken “komposteras“ i henne, hon hör musik som går in i henne och som sen blir till ny musik, nya blommor. Intet nytt under solen. Hon ser sig som en länk i en lång kedja av sångare o kompositörer som fångar ”tidens sjungande”. Nu är stafettpinnen hennes.

Dans, konst, poesi och litteratur är hennes livselixir. Hon försöker tonsätta det rum som är mellan människor och det som är bakom orden. Hon har komponerat körmusik för vuxna och barn och bland annat skapat föreställningen Mary’s Question som bygger på medeltida engelska folkliga ballader. Hon har skrivit teatermusik för Folkteatern i Gävleborg: till Hustruskolan av Molière, Allt rör sig av Brecht och Bröderna Karamazov av Dostojevskij, samt skrivit musik till Färden till Västern för Månteatern i Lund.
En stor inspirationskälla är samarbetet med Sofia Karlsson. De möttes på Kungliga Musikhögskolan. Sofia Karlsson sjunger och har spelat in många av Sofies sånger, till exempel Dan Andersson-tonsättningarna Du liv, Milrök och Vaggvisa. De senaste två åren har Sofie turnerat land och rike runt som gästartist och musiker med Sofia Karlsson.

Förra våren fick Sofie en 1800-tals parlourgitarr (mindre än en vanlig akustisk gitarr) och det hände något nytt. Inspirerad av spelet på den kom det nya sånger med egna texter. På skivan “From here to here” träder Sofie fram och sjunger dessa sånger. På den möter vi också bluessångaren och gitarristen Svante Sjöblom samt Lisa Rydberg på fiol med flera musiker. Göran Petersson har spelat in och producerat skivan. Just nu arbetar Sofie med texter av Virginia Woolf, Emily Dickinson och Per Forsberg (Dan Anderssons barnbarnsbarn).

“Frukostrasten” med Marianne Flodins text är en sång om närvaro, om att vara i nuet. Ett tema som också återkommer i de egna texter som Sofie allt oftare skriver. Till en början var det egna textförfattandet snarast av nödtvång. I samband med inspelningarna av Sofia Karlssons Visor från vinden spelade Sofie upp ett antal sånger ur en sångcykel hon jobbade på för mig. Tonsättningar av texter av Sylvia Plath. Ett självlysande projekt som gick i kvav när Plaths efterlevande sa blankt nej. Ett tiotal sånger utan text krävde nya ord och orden kom. Några av dessa kompositioner med sina nya texter har redan fått ett liv på scenen. Livebrant-Karlsson-duetten From Here To Here (Grey Skies) som blivit en live-favorit på Sofia Karlssons konserter de senaste åren är en av dessa ”övergivna” melodier som tagit sig vidare. Ytterligare ett antal finns med i det projekt som sedan något år tillbaka håller på att ta fast gestalt i form av en skivproduktion.” - Göran Petersson, producent, februari 2010

“En röst av ljus och strävhet- samtidigt. På en egen musikalisk äng bland vallmorött och salviagrönt plockar hon sina sånger, fångar hon sina melodier. Hon är en egen Blomma, full av liv och musik, mörker och ljus. Jag är glad för varenda melodi, varje fras, varje textrad jag fått möjlighet att sjunga och glädjen att spela från hennes Blomsteräng.” - Sofia Karlsson, sångsyster och uttolkare, oktober 2009

I Sofies musik och sång finns en naken äkthet, som träffar mig som lyssnare utan skyddsnät. Jag sveps med i en våg av toner, lyrik och känslor som jag inte kan värja mig emot. Som jag inte vill värja mig emot. Jag möter mig själv där någonstans i Sofies toner och röst. Ibland känner jag kraftfullheten, det bestämda anslaget i röst och rytm. De starka färgerna i musiken som får mig att minnas hur mina starka upplevelser känns i kroppen. Sedan glider jag in i de finstämda nyanserna. Sofies röst är som en viskning i natten som smeker min själ. Hon är totalt närvarande, ett med nuet. Och jag följer med … From here to here is no road. . . - Bitte Slättebol, hösten 2009