Min Maj är så bra och ljus. Jag njuter att vintern släpper sitt tag. Men saknar stilla barnets frihet. Må vara så att barnen längtar efter att få växa upp så fort det bara går, trötta på bestämmande vuxna, men barnen har en gåva som jag tappat.
De kan närsomhelst, i vilket tillstånd som helst försätta sig i fantasin och vara där, flyta runt, leka och glädjas åt nuet. Det kan inte jag, längre. Jag är helt invirad i ett lojalitets-nät av göromål, vilket jag själv virkat som gör sig påmint vid minsta försök till att flyta iväg och drömma lite…..puh, vilket fängelse det är ibland….och jag undrar ofta om kvällen när jag lyckats göra allt jag planerat för den dagen, om jag inte slösat ännu en dag på ingenting….
Turné-livet har varit underbart på Västkusten, bilden på Lummern ovan är tagen i underbara Bohuslän. Karin Boye-sånger kommer dagligdags och jag längtar intensivt efter tystnaden där Jeanette Winterson-sångerna får plats igen och kanske lite möjlighet för läsning av James Joyce Ulysses. Får snabba blixtanfall av längtan ut till nån stuga där inte facebook eller dator finns, ibland hatar jag mig och min mobil som jag krampaktigt tar med mig överallt. Det var bättre förr. (Nu kom det, jag har passerat gränsen…ho ho….det var bättre förr!)
Jag önskar dig en fantasifull dag!
Men så som örterna vecklas ut / där markerna nyss låg tomma, / så vaknade jorden i rymdens vår /och började långsamt att blomma. Ur lummerskogar och ödleslam / kröp livet uppför stupet. / Där ligger ett människobarn på knä / och ser ut över djupet. —och släppa som Job på sin plågas hög / rättfärdighetens funder / och luta vårt sjuka och sega hopp / mot undret som än är under. (ur Bonaderna IV av Karin Boye)
