sofie livebrant

Skivan

From here to here -

spelades in i Beddinge Strand under två höstar 2008 och 2009. Vi gick vid havet på morgnarna (havsbilderna kan man se i Cd-konvolutet). Vi spelade in bredvid en sprakande eldstad, som vi hela tiden matade med träklabbar. Sent på natten lyssnade vi på inspelningarna med lysande stjärnbilder utanför huset. Tiden blev lång, den blev kort och oregelbunden. Vi var i en tid som bara var “vår tid”, den fick röra sig som den ville och vi fick vara de vi ville.

Hösten 2008 var det jag, Svante Sjöblom och producent Göran Petersson i huset vilket gav mycket luft, plats och intimitet. Detta arbetssätt gav ett väldigt “lågintensivt” musikaliskt resultat, det vi hade i oss speglades i låtarna och många låtar fick en nattlig karaktär, trots att några ursprungligen är upptempo låtar. Därför kan det vara en viss skillnad mellan “live-akten” och skivan. Helt olika andning, olika puls, olika behov.

Hösten 2009 var också Lisa Rydberg och Sofia Karlsson med. Då hade tiden tätnat, deadline närmade sig och vi jobbade mer riktat och mer intensivt med toner, låtar och inspelning. Men havet var kvar, månen lyste vaniljgult, strilande höstregn mot taket och med en enstaka bil som kom förbi då och då. Lisas insats är oerhört viktig med hennes unika, peronliga och nära fiolspel och finurligt kloka och varma person. Sofia kom, som en frisk fläkt med idéer och hade en underbar tydlig riktning med sig, vi hade “deliriumfnissiga” duo-sessions, vi åt “egga-kaga” med lingon och med stekta äpplen från trädgården. Hennes djupa stöd är alltid kreativt och viktigt.

I Stockholm sen fortsatte vi med underbara, ibland “räddande” insatser från Staffan Lindfors, bas, Richard Krantz melodislingor och solon (några underbara solon kom tyvärr inte med då vi valde bort vissa låtar), Emil Strandbergs fantastiska trumpetspel och Mats Olofssons magiska cello. För att inte glömma Lars Tengroths “djupa” handklapp.

Allt detta ihop gav skivan den speciella klang som den har. Den är inspelad vid havet, i tystnaden, långt bort från min vanliga, brusiga Stockholmsmiljö och jag känner mig så tacksam att jag fått vara med om detta. Plus grädden på moset, att det finns kvar för mig och andra att lyssna på. För de som vill.

TEXTERNA från skivan From here to here och From here to here EP:

Texterna är skissartat översatta av Sofie Livebrant.

*När det gäller Emily Dickinson – översättningarna har jag fått hjälp av Jan Mark, men vi har bara gjort det skissartat för att få någon slags förståelse för orden, ej på något sätt en fullgod översättning.

What if? -

Vad skulle hända om jag skulle stå kvar, se in i dina ögon och se kärleken som är där. Låta den flöda över mig som en helande våg. Stå orubblig i elden, notera att andningen ökar något, låta den störtfloden av passion kasta mig över ända.

“Res dig och blomstra. Ta din säng och gå. Allt är ok. Ta in denna kraft ännu mer!”,

Har varit i denna situation så många gånger. Skammen och passionen lika stark. Dölj! Tryck ner signalerna! Det är i mig det är fel! Och när jag står där och ser in i din eld, ser kraften lagd öppen, så måste jag springa, måste lämna, kan inte vara kvar här.

“Res dig och blomstra. Ta din säng och gå. Allt är ok. Ta in denna kraft ännu mer!”, Mmm.

Vattnet som flyter inom vet var jag varit och vart jag är på väg. Någon står med mig i vattnet, säger: “det är ingen synd. Res dig och blomstra. Ta din säng och gå. Allt är ok. Ta in denna kraft ännu mer!”.

Vad skulle hända om jag skulle se in i dina ögon och se kärleken som finns där, låta den flöda över mig som en helande våg. Stå där som ett berg, njuta av åkturen, öppen och fri, utan något att dölja.

“Res dig och blomstra. Ta din säng och gå. Allt är ok. Ta in denna kraft ännu mer!”. “Ta in denna kraft ännu mer!”. “Ta in denna kraft ännu mer!”.

Alcohol – en döende man, av egen kniv, bekänner sitt alkoholberoende, erkänner att han övergivit sina barn, men att han ändå älskar dem.

Se mig i vitögat och säg mig att jag lämnade, säg mig att jag svek er, säg mig att jag lämnade er.

Jag ligger här och dör i mörkret, jag har varit här hela mitt liv, befriad av en kniv, alkohol är min älskarinna och fru.

Men se in i mina ögon och se, att jag älskar er, de berättar att jag kramar er. De visar att jag älskar er.

Så snälla gråt lite för mig när jag är borta, lägg en blomma vid min grav, sjung en sång av kärlek och gläds åt att min sorg nu är slut.

Mandy - amerikansk förkortning av Amanda som betyder “den älskansvärda”, “den som är värd att älskas”

I natt hade jag en dröm, jag såg Mandy, hon slingrade sig fram genom folkmassan åt motsatt håll. Jag kände knappt igen henne i den klänningen, hennes ansikte sminkat, hon var uppklädd. Jag sa: “Jag har letat överallt efter dig”.

“Å, Mandy stanna, älska mig”. Hon log, lutade sig nära mina ögon, nära min själ, Ja sa; “Mandy kyss mig, älska mig”. Hon log men var plötsligt borta. Jag förstod att jag tappat henne igen.

Jag vaknade med ett bankande hjärta, kunde inte tala, kunde knappt andas över huvut taget. Jag hatade mig själv för att jag tappat chansen, att jag lämnat detta. Jag älskar Mandy. Mandy är jag.

“Å, Mandy stanna, älska mig”. Hon log, lutade sig nära mina ögon, nära min själ, Ja sa; “Mandy kyss mig, älska mig”. Hon log men var plötsligt borta. Hon är den närmsta människa jag nånsin haft.

mmm

För länge sen var vi nära, nära som luft och himmel. Jag värderade inte denna värdefulla gåva som jag höll i min hand. Vill finna dig igen.

“Å, Mandy stanna, älska mig”. Hon log, lutade sig nära mina ögon, nära min själ, Ja sa; “Mandy kyss mig, älska mig”. Hon log men var plötsligt borta. “Å, Mandy stanna, älska mig”, “Å, Mandy kyss mig, älska mig”. “Å, Mandy stanna, älska mig”, “Å, Mandy stanna, älska mig”. Å, Mandy, Å, Mandy. Å, Mandy.

I’m Yours – att lämna det gamla för att gå ut i det nya.

Jag är din! O vän, adjö! Stänger dörrarna, å min! Gå genom rågen! Å varför sucka, du älskansvärda! Allt ändras min vän, adjö så länge! Öppna fönstren, låt denna sång darra i vartenda strå.

Leta djupt inom, du kan gråta. Vårt hus är tomt, bara fyllt av drömmar. Lämna detta lämnade långt bakom, lösgör knuten som binder. Du avvisade mig med stark hand, nu är min eld så stor att det lämnar ditt nej ensamt.

Jag är din! O vän, adjö! Stänger dörrarna, å Min. Gå genom rågen! Å varför sucka, du älskansvärda! Allt ändras min vän, adjö så länge! Öppna fönstren, låt denna sång darra i vartenda strå.

Låt mig vara eterisk! Lyft mig ovan. Din kärlek tände ljuset i mig. Men det förgångna är dött. Håll min hand när vi står och ser våra drömmar brinna till nytt land.

Jag är din! O vän, adjö! Stänger dörrarna, å Min! Gå genom rågen! Å varför sucka, du älskansvärda. Allt ändras min vän, adjö så länge! Öppna fönstren, låt denna sång darra i vartenda strå.

Jag är din! Adjö! Jag är din Adjö! Jag är din! Adjö!

Helicopter

Jag flyger högt ovan, glider bortom jordens skorpa rakt in i morgonens sky. Jag flyger

med kärlek glödande i hjärtat, ingen början, inget slut. Fri från rädsla, fri från smärta, det finns inget att säga eller höra, under en resa på denna gudomliga väg. Betänk, att detta är snart över, snart gjort. Jag älskar att flyga i detta inre landskap som är mitt. Du flög rakt in i mina drömmar, kom för nära. Sommaren lutar sig mot hösten. En vit, blek bergsros. Men nu flyger vi högt ovan, glider bortom jordens skorpa rakt in i morgonens sky. Vi flyger

med kärlek glödande i hjärtat. Ingen början, inget slut. Fri från rädsla, fri från smärta. Vi är fria, allt är lagt åt sidan på denna helikopterfärd.

Honey

Älskling pressa/pröva mig hårt, testa min kärlek, gräv djupt, vi har kommit så långt. Kom närmare, känn hjärtat slår för dig. De här svårigheterna kan lära oss något, måttbeställda för dig och mig. Det måste finnas någon slags kärlek här, någon slags kärlek. Det måste finnas någon kärlek här som väntar.

Älskling, jag kommer att “pröva” dig hårt, testa din kärlek, gräv djupt, vi har kommit så långt. Kom närmare, känn hjärtat slår för dig, denna vägg är bara en lärare som står där för dig och mig. Det måste finnas någon slags kärlek här, någon slags kärlek. Det måste finnas någon kärlek här som väntar.

Vi kan välja liv eller inte, smärta eller kärlek, nära eller inte, öppna ditt hjärta. Det handlar om att välkomna vad som kommer, ett universellt “vakna”-signal.

Älskling, Existensen kommer att “pröva” dig, testa din kärlek, gräva djupt, vi har kommit så långt. Det måste finnas någon slags kärlek här, någon slags kärlek. Det måste finnas någon slags kärlek här omkring, någon slags kärlek. Det måste finnas någon slags kärlek här omkring, någon slags kärlek som väntar på dig.

So easy

Så enkelt det är att bli förälskad

att bli förälskad

att glömma det mörka landet, att flyga högt ovanför

en vinstlystet sätt att fly nuet och

min kropp behöver den snabba fix det ger

O snälla, låt solen

värma detta kalla land

Låt regnet gräva djupt ner i sanden

Laga detta gamla hus

fylla i det som fattas

lämna bakom mig

detta falska kyssande

Så svårt det är att se sanningen

den riktiga sanningen

Så mycket enklare att fly, som jag gör och gjorde i min ungdom

Dagarna var fyllda mörker och med mindre tänkande

fantasierna mjukade upp reglerna.

*The Sunset - Emily Dickinson – övers: Jan Mark/Sofie Livebrant

Dikt 950

Solnedgången stannade på torpen

där solnedgången hädanefter måste vara

Inte på grund av Hans förräderi, men livets,

Som gått Västerut, Idag-

Solnedgången stannade på torpen

Där morgonen just börjat

Vad spelar det för roll det du gör

Du högdragna sol?

Dikt 949 vers 3-4

Över ljuset och ändå över

Över fågelns valv

Ovanför kometens skorsten

Ovan måttstockens kant

Längre än gissningen galloperar

Längre än gåtan rider

Åh, om vi fick en (sol)skiva mot avståndet

mellan oss och de döda! (den döde)

Go slowly - Ta ett steg i taget, vara i nuet.

Amanda kommer i hallen. Naken, inga kläder. En svajande palm på högklackade tangoskor. Enkel, ren som naturen skapat henne, hon är här och har inget att förlora. Gå långsamt.

Den besökande gruppen människor utanför mitt fönster styrs genom vindlande gator. Rastlöst längtande efter mat och inspiration, fulla blåsor och värkande fötter. Gå långsamt. Gå långsamt.

Mina eviga försök att kontrollera detta liv, blir till strävanslösa, luftiga suckar. Mina fingrar hamrar på pianot för att nå höjder, försöker nå himlen. Gå långsamt. Gå långsamt.

Gå långsamt. Gå långsamt.

Magnoliaträdet blommar i trädgården, rör sina kronblad i en älskande dans, viskar med märkliga toner om våra villkor/levnadsomständighet. Gå långsamt. Gå långsamt.

*Good King Wenceslas

Den goda kungen Wenceslas tittade ut, under st:Stefansfesten. Runtomkring låg snön djup, krispig och jämn. Månen sken starkt o klart den natten, även om frosten var hård. Då kom en fattig man inom synhåll som samlade ved.

Kom hit min page, stå vid mig och ifall du vet berätta. Den där bonden, vem är han, var och vad gör han? Sir, han lever ett gudfruktigt liv precis nedanför berget, precis mot skogsstängslet vid St:Agnes berget.

Ni som välsignar de fattiga skall själva finna välsignelse.

Ge mig kött, ge mig vin. Ge mig vedträn. Du och jag skall se honom äta, när vi bär det till honom. Tjänare och kung framåt gick, framåt gick de tillsammans genom vinden hårda blåst och det bittra vädret.

Sir, natten är mörkare nu och vinden blåser starkare. Mitt hjärta sviker, jag vet inte hur jag kan inte gå längre. Gå i mina fotsteg kära page, gå i de kraftfullt, så skall du finna att vinterns raseri frysa ditt blod lite mindre.

I sin mästares fotsteg gick han, där snön låg djup, hetta var i själva gräset/märket som helgonet gjort. Därför, kristna män, var säker på, oavsett rank, hälsa och ägodelar. Ni som välsignar de fattiga skall själva finna välsignelse.

From here to here (Grey Skies)

Härifrån till hit är ingen väg. Nära invid, tålmodigt väntande, ingenstans vart man skall vända, ingenstans att gå. Härifrån till hit är ingen väg. Ännu inte i synfältet. Det finns inget slut, ingen början. En existens med hjärtat som ledare. (existens genom framhävandet av hjärtat)

Gå aldrig dit där människor säger att du borde. Känner du aldrig att du är den som kan finna det öppna och vida havet?

Gå aldrig dit där människor säger att du borde. Känner du aldrig att du är den som kan finna det öppna och vida havet?

Nu är det tid att sakta ner och inse att allt du söker, är du redan.

Gå aldrig dit där människor säger att du borde. Känner du aldrig att du är den som kan finna det öppna och vida havet?

From here to here EP:

Wanted - syftning till “efterlyst”-affischer, någonting man vill ha, “vill äga” men man kallar det kärlek.

Ville ha dina ögon, ville ha ditt leende, ville äga. Ville springa, springa efter solen som ingen, ingen kan äga. Ville ha dina läppar, ville ha din kyss, ville bli sedd. Ville ha ett nytt rum, göra anspråk på månen som ingen, ingen kan äga.

do do do

Spring för detta barn, ge det liv, låt det vara fri och vilt. Följ strömmarna, spring över jorden, ej levande mer, föd och få sanningen. Ändå att få vila i dina vatten helar min själ. Do do do. Vill vara intill, vill höra ditt hjärta slå, vill vara dig nära. Inga fler lögner, släpp din själ fri och låt denna dröm passera!

Death is a dialouge Dikt nr 976 av Emily Dickinsson översättning Jan Mark/Sofie Livebrant*

är ett samtal mellan Anden och Stoftet.
“Upplös dig” säger Döden
- Anden: “Min herre, Jag litar på någon annan”. Döden betvivlar
- Diskuterar från Marken
- Anden vänder sig bort och lägger som bevis av sig en Överrock av Lera.

  • Ccb87
    råkade precis lyssna på P2 som sände en konsert från Stallet där du spelade. blev rakt igenom hänförd och mkt berörd utav din tolkning av Dickinsons vackra 'that it will never'.

    tack!!
  • Emma-Noora Ullasdotter
    hej igen. kikade in på spotify, och såg att "wanted" och "honey" har bytt titlar med varandra. ville bara säga det, så det kan bli rätt...
    fantastiska låtar och underbar sång, sofie!

    emma-noora ullasdotter.
  • Sofie
    Hej Emma!

    Ja, jag vet om förväxlingen. Det är inte mitt fel utan en annans....jag skall prata med de på skivbolaget. Tack för att du var där i Rättvik, en underbar kväll!
    hej hej
    sofie
  • Emma-Noora Ullasdotter
    tack!... för en fantastiskt upplevelse och känsla igår. gammelgården i rättvik omfamnade er väl, och jag njöt så av er närvaro. som jag sa till dig och olle igår, vilket fantastiskt sätt att hantera ålderkriser på! sen när en har musiken flödande i sig, som alla ni musiker på scenen igår, så kan det bara bli till en ren välsignelse.

    lycka till i framtiden, sofie. jag hoppas på att få se/lyssna till dig igen... varmt vänligen, emma-noora ullasdotter.
blog comments powered by Disqus